#1 - - hanna:

hej Sofie! Såg glad att jag hittade din nya blogg via den starkaste stjärnan. Jag följde er under er resa med Victor, jag led mer precis som många andra. När jag idag läste artikeln i AB om att en Vilma varit med om en olycka, och att hennes familj tidigare förlorat en son i cancer frös min kropp till is. Så märkligt när man inte känner varandra... Kollade då in på bloggen om victor igen och hittade hit. Jag har själv en dotter som nu är 1 år och 7 månader, och även om jag redan för flera år sedan satt och grät när jag läste er blogg så kändes allt mycket värre idag när jag kan relatera ännu mer till er förlust. Jag vill bara önska er all lycka med nya gården och med era fina barn (Maya är verkligen SÅ lik V!) Så glad att det gick bra för Vilma, tur det finns hjältar där ute. Självklart kollar jag på galan ikväll! God jul och en stor kram, det glädjer mig att se att livet nu kanske får fyllas med lite glädje för er igen, utan att glömma det som varit. Kram igen! Hanna

Svar: Tusen tack Hanna! Är så roligt när ni hör av er som följt oss så länge ! Känns som vi är familj allihopa 😂

Stort lycka till med din dotter och hoppas du kommenterar här igen !
Sofie
Sofie

#2 - - Yvonne:

Japp...sitter här och storbölar <3

#3 - - Anonym:

Men alltså, VILMA <3 sitter och gråter i soffan nu. Vilken underbar flicka!! Visst känns det lite som det? Haha :) tack, och all lycka till med gård, hästar och era fina döttrar! Kram och tack för svaret, Hanna

#4 - - Elin:

Hej Sofie! Jag brukar inte kommentera på bloggar så jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig nu för orden räcker inte riktigt till..
Jag följde er kamp tillsammans med Victor på din andra blogg och som så många andra så har jag fällt många tårar över det hemska som drabbade honom och er. Du/ni har berört så många och jag är otroligt tacksam över att du orkat berätta om den resa ni gått igenom, för även om den är vidrig och man önskar att inte ett enda barn eller en enda familj ska behöva genomlida det ni gått igenom så får dina ord en att verkligen reflektera över livet och hur skört det är.
När jag följde er kamp så hade jag inga barn själv, nu har jag två små skatter på 3 och 1 år och det är om möjligt ännu mer ofattbart hur ni ens orkat ta er igenom det ni gjort. När jag läste i tidningen imorse om lilla Vilma så förstod jag direkt att det var ERAN Vilma och det gick verkligen kalla kårar längs hela ryggraden! Ni var så himla fina på galan och Vilma är en sån otroligt fin och stark tjej med en karisma som lyser igenom tv-rutan! Och jag blev så glad att se att ni även fått ännu en dotter och att Victor är med er på alla sätt han kan.
TACK för att du delat med dig av eran resa och för att du är en sådan otrolig förebild för alla mammor därute som har det jobbigt på ett eller annat sätt! Du om någon visar verkligen att det finns styrkor inom en även om man befinner sig längst ner i det svarta hålet. All lycka till er i framtiden! Kram

#5 - - Felicia:

Hej Sofie!
Jag missade programmet i fredags men jag såg det nu på nätet - herregud, jag stor gråter!! Vilken hjälte Susann är. Vilken stark tjej ni har som det lyser om genom tv-rutan! Jag läste inlägget du skrev om olyckan på förra bloggen och jag minns den dagen jag sprang o titta om det var nått nytt du hade skrivit, och varje gång du hade gjort det så hoppa jag till men jag blev så glad för att hon klarade sig utan några men. Jag vet inte vad jag ska skriva mer, orden räcker inte till!
All lycka till er i framtiden och ge Vilma en stor kram från mig!!! Kram

↑