Gården

I många år nu, så har vi gått och drömt, spanat lite, kollat hussajter, annonser och drömskt tittat åt hästgårdar som susat förbi oss längs vägen, när vi färdats någonstans.
Exakt vilken gård vi velat ha, har vi inte varit så säkra på - men att den skulle ligga inom rimligt avstånd från vänner och släkt har alltid varit givet.
Inte för stor, med enorma lador och byggnader som bara kostar enorma summor och tid att rusta upp, inte för långt ut på landet, vid nån insnöad liten tarmsträcka där man skriker rakt ut vid blotta tanken på möte.
Inte för lite mark, då det måste finnas tillräckligt med bete för ca 4 hästar, inte för litet/stort hus, inte vid någon stor väg (det har vi redan provat på och ,nej tack ) men inte mitt ute i ingenstans heller...
 
Suck... så var hittar man den här lagom stora, någorlunda centrala, mysiga idyllen med bra pendlingsavstånd - där man kan tänka sig att låta barn och hästar bo i ,många år framåt. Där bärbuskar och äppelträd växer i skuggan av syrenhäckar och hönsen fritt kan picka runt på den gröna, gröna insynsskyddade gräsmattan.
 
Ja ni... Det är inte så lätt kan jag tala om för er.
Sååå många gårdsvisningar vi sprungit på. Stora, små, gamla, nya , svindyra - lite mindre kostsamma (men ack så avlägsna) - men inte hittat den där som vunnit våra hjärtan.
Oftast har priset styrt möjligheterna , men ibland även magkänslan då inte man funnit den där ... Ron att vilja bosätta sig och trivas.
 
De få fina som kommit ut på marknaden, har försvunnit fortare än gubben i lådan , och kvar har vi stått med hängande huvuden pga sega banker och för långa lånehandläggningstider.
 
Så tror ni att jag skrek raaakt ut av iver, när jag sporadiskt hittade en annons under kategorin *villa* på hemnet, gick in (pga sååå fint bostadshus), scrollade längre ner på sidan och upptäcker att ... Men vad fan! Den har ju en ridbana... Och mark!! Men det är ju en gååård!
Som bara råkar ligga ca 15 minuter från där vi för tillfället bodde.
 
Har mamma på besök, Peter är på jobbet - så jag och mamsen slänger oss in i bilen och slår in adressen på gps:en. Det här måste ju iaf kollas in. Har ju någorlunda koll på området , men kan inte sätta fingret på exakt vart det ligger.
 
Efter att gps- helv*** lurat iväg oss ca en mil åt fel håll så finner vi tillslut en liten smal grusväg in till vänster från landsvägen, som slingrandes leder oss upp till ett rött liten trästaket med en vackert snickrad grind.
Jag och mamma lutar oss o diskret över sätena för att spana in så pass mycket vi kan innan vi smyger därifrån.
Jag är i extas... Sååå fint... Idylliskt - och bara 2km från affär, skola , dagis och ytterligare en km bort - motorvägen! Snacka om landet men bra pendlingsavstånd till både Västerås, uppsala och Stockholm.
Under tiden vi åkt och snokat har Peter ringt mäklaren och på något sätt lyckats få till en förhandsvisning åt oss, innan någon annan får chansen att se det.
Jag är liiivrädd att vi ska mista det här också! Hur fan man nu kan bli så till sig över synen av en jäkla vit grind på ett rött staket!
 
 
För att inte göra den här historien alltför lång så får vi iaf en visning, blir ännu mer förälskade - och i all panik så lägger vi ett så pass mycket högre bud än utgångspriset, - så ägaren kan inte tacka nej. (Vill bara tydligare göra, att gården låg ute till ett underpris - inte att vi är så jäkla rika så att vi normalt sätt kan göra så) 
Iaf - så har vi så sjuk tur , att gården efter många veckors förhandlingar blir vår! Vår!
Det enda som saknas är ett stall och inhängande hagar som måste fixas för att vi ska kunna flytta hästarna.
Men just då så skiter vi i det , då den bockar av 90 % av alla våra krav på listan över drömgården.
 
Med hästarna så menar jag mitt fullblod, Ville + mina väninnors två hästar Tian och Calle. Mer info om dessa djur kommer i senare inlägg.
 
Lägger in några få bilder på gården, så får ni se .
 
 
 
 
 
 
 
Kanske inte är mycket i era ögon, men för oss är den perfekt. Lagom liten, lättskött och hanterbar med en uuuunderbar utsikt över ridbana och ägor =)
 
 
 
 
 
Hinner inte berätta så mycket mer i det här inlägget, och på dessa bilder syns inte det blivade stallet - men återkommer med mer sen. Om ni orkar höra ;)
 
/Sofie
 
#1 - - annika:

Hej! Vad jättekul att du börjat blogga igen!!! Jag har ju följt dig under hela resan med Victor före och efter hans bortgång. Har gått in någon gång i veckan för att kolla om du uppdaterat och även sökt runt lite på nätet för att hitta ev annan blogg. Nu blev jag jätteglad. Och vad kul att Vilma fått ett syskon.
Annika

Svar: Hej! Ja det har hänt en heeel del. Vet inte hur jag ska få med allt , men får ta en sak i taget ;)Kul att du fortsätter följa oss!
Sofie Karlsson

#2 - - Hanna M:

Den ser helt underbart! Jag är också en gammal bekanting från bloggen om Victor, vi hade samma BF-datum på Vilma och min dotter Tiril (och min son är också född 2007). =) Blir kul att följa er igen, och grattis till lilla Maya!

Svar: Vad roligt! Och lustigt med samma bf =)
Kram
Sofie Karlsson